PM 7 presenterar övergripande resultat om cirka 3 900 familjebehandlingsinsatser – från verkställighet till återaktualisering.

• Av barnen som följts upp är 52 procent pojkar och 48 procent flickor. Familjebehandling är vanligast som insats för barn i åldern 6–8 år (77 procent) och minst vanlig för den äldsta åldersgruppen (49 procent).
• Åtta av tio familjebehandlingsinsatser genomfördes utan någon manualbaserad metod. Av de manualbaserade insatserna var Tryggare barn vanligast (5 procent).
• Resultatet visar att nästan samtliga (94 procent) familjebehandlingsinsatser verkställdes. Den vanligaste orsaken till att insatsen inte startade var att vårdnadshavare tackade nej.
• Mammor är i betydligt högre grad delaktiga än pappor. Ett undantag är Tryggare barn, där insatsen i hög utsträckning har riktats till pappor.
• Sju av tio barn har inte träffat socialsekreteraren i samband med uppföljning. Dokumentation om anledning till bristande delaktighet saknades i fyra av tio fall. En vanlig anledning är att utföraren har inhämtat barnets åsikter och att socialsekreteraren utgår från denna information vid uppföljning. En annan är att barnet har blivit tillfrågat men inte vill träffa socialsekreteraren.
• Familjebehandlingens innehåll handlar till största delen om att stärka samspelet mellan barn och föräldrar (65 procent). Insatser som fokuserar säkerhet och skydd är betydligt mindre vanliga.
• Positiv förändring angavs i majoriteten av fallen. Samtidigt framkommer brister i dokumentation, särskilt när det gäller riskbedömningar.
• Hälften av insatserna avslutades med motiveringen att målen var uppfyllda.
• En tredjedel av barnen återaktualiserades genom ny anmälan inom 1 till 1,5 år.