PM 1 – Utredning och insatser
PM 1 beskriver några första inledande resultat från delstudie 1, som baseras på drygt 21 000 barnavårdsutredningar. Resultaten visar bland annat att
- äldre barn får fler insatser än yngre
- barn med svensk bakgrund får fler insatser än barn med utländska bakgrund
- barn i mindre kommuner får insatser i större utsträckning
- de vanligaste orsakerna till utredning är konflikter i familjen, våld mot barnet eller bristande omsorg
- barns egen kriminalitet framkommer bara i sex procent av utredningarna, men leder till fler insatser
- pojkars utsatthet anses enbart handla om eget beteende i dubbelt så hög uträckning som för flickor.
PM 1: NUSO Delstudie 1 – inledande nationella resultat (PDF, Karlstads universitet)
Nyhet: Svårt för socialtjänsten att nå de yngsta barnen
PM 2 – Aktualisering, ansökan, anledning till utredning, delaktighet
PM 2 beskriver fler resultat från delstudie 1, samt inledande resultat från delstudie 3 som baseras på drygt 200 000 aktualiseringar. Resultaten visar bland annat att
- äldre barn aktualiseras i högre uträckning än yngre barn
- de flesta aktualiseras genom orosanmälan, endast 12 procent genom ansökan
- flest ansökningar görs i små kommuner, och om vårdnadshavare har svensk bakgrund
- för äldre barn är oro för hemmiljön sällan anledning till utredning
- majoriteten av barnen görs delaktiga i utredningarna, och särskilt när utredningen rör våld mot barn
- barn är mindre delaktiga när problematiken rör föräldrars egen problematik/bristande omsorg
- flickor är mer delaktiga än pojkar.
Nyhet: Nya resultat om barn och unga i socialtjänsten
PM 3 – Risk- och skyddsfaktorer, bedömning av behov av stöd och betydelsen av utredningens genomförande
PM 3 beskriver resultat från delstudie 1, som baseras på drygt 21 000 barnavårdsutredningar. Resultaten visar bland annat
- dokumenterade riskfaktorer för psykosocial problematik ökar över tid medan dokumenterade skyddsfaktorer minskar
- det finns tydliga skillnader i dokumenterade risk- och skyddsfaktorer mellan olika grupper av barn.
- typiska utsatthetsmönster i utredningarna kan förstås bättre genom att undersöka kombinationer av risk- och skyddsfaktorer, så kallade Risk- och skyddsprofiler (RoS-profiler)
- information från pedagogisk kompetens, vanligtvis från skola, har inhämtats i majoriteten av utredningarna. Minst vanlig är att information har hämtats in från psykologisk kompetens (5 procent)
- barnets ålder och anledning till utredning påverkar sannolikheten för informationsinhämtning från andra professioner
- i majoriteten av utredningarna har tre eller fler samtal med vårdnadshavare genomförts
- kombinationer av utredningsaktiviteter som involverar flera samtal med vårdnadshavare, barnets delaktighet i utredningssamtal samt information från annan verksamhet har dokumenterats i fyra av tio utredningar för barn över 3 år
- dokumentation om barnets önskemål och behov saknas ofta och görs främst i utredningar som rör barn äldre än 14 år, särskilt tonårsflickor med svensk bakgrund
- socialtjänstens bedömning av barnets behov av stöd eller skydd varierar tydligt i relation till RoS-profiler och har till viss del samband med utredningens genomförande, barnets ålder och ursprung.
PM 4 – Aktualiseringar, förutsättningar för nationell uppföljning
PM 4 beskriver resultat från delstudie 3, med fokus på hur kommuner dokumenterar kön, aktualiseringstyp, aktualiseringsorsaker och åtgärder i verksamhetssystemen. PM:et pekar också på behovet av att utveckla en gemensam struktur och enhetliga begrepp för att underlätta nationell uppföljning.
Resultaten visar bland annat att:
- det finns stora variationer hur kommuner benämner kön, aktualiseringstyp, aktualiseringsorsaker
- när aktualiseringsorsakerna i materialet från NUSO kategoriserats, överensstämmer de till stor del med aktualiseringsorsakerna i SKR:s Basinformation för socialtjänsten (SKR:s stödmaterial för att benämna och strukturera information på enhetligt sätt i verksamhetssystemen)
- majoriteten av kommunerna anger endast en aktualiseringsorsak (den som bedöms vara den mest dominerande), 13 av 97 kommuner anger mer än en orsak vid något tillfälle.
PM 4: NUSO delstudie 3 – Aktualiseringar med fokus på förutsättningar för nationell uppföljning
Basinformation i socialtjänsten
PM 5 – Samtycke, hänvisningar och insatser
PM 5 handlar om hur faktorer hos barnet och olika utsatthetsmönster påverkar graden av samtycke, hänvisningar och insatser.
- Samtycke från vårdnadshavare varierar i huvudsak mellan 52–68 % mellan kommuner; samtycke från barn över 12 år mellan 40–61 %.
- Vårdnadshavare samtycker oftare när utsattheten rör barnets eget beteende (70 %) än enbart hemmiljön (51 %).
- Samtycke ökar med barnets ålder och är högre för flickor än pojkar från 12 års ålder.
- Barnets och vårdnadshavares samtycke samvarierar starkt: när barnet samtycker gör vårdnadshavare det i 89 % av fallen.
- Hänvisning till socialtjänstens icke behovsprövade insatser görs ofta vid bristande samtycke till biståndsbeslutad insats.
- Uppföljning av ett barns situation vid fortsatt oro görs mycket sällan efter avslutad utredning.
- Endast 32 % av utredningarna leder till biståndsbeslutad insats; vanligast är familjebehandling.
- Flickor med svensk bakgrund får insatser i högst utsträckning (36 %), pojkar med utländsk bakgrund i lägst (27 %).
Resultaten visar att socialtjänsten har svårt att nå barn tidigt, särskilt vid utsatthet i hemmiljön. För att nå målet om en mer tillgänglig, förebyggande och jämlik socialtjänst behövs flera strukturella förändringar och förändrade arbetssätt.
PM 5 – Samtycke, hänvisningar och insatser (PDF)
PM 6 Icke behovsprövande insatser
PM 6 i NUSO-projektet presenterar den första nationella kartläggningen av öppna insatser inom socialtjänsten, det som efter ny SoL benämns som insatser utan behovsprövning (IUB). Kartläggningen bygger på data från 107 kommuner och visar bland annat vilka grupper som nås och i vilken utsträckning insatserna är planerade med andra aktörer.
Fyra insatskategorier har följts upp: Individuella råd- och stödsamtal för barn och unga, råd- och stödsamtal/familjebehandling till omsorgspersoner, föräldragrupper samt barn- och ungdomsgrupper.
- Resultaten visar att majoriteten av insatserna rör råd- och stödsamtal och familjebehandling till omsorgspersoner.
- Flickor och kvinnor tar del av insatser i betydligt högre grad än pojkar och män. Detta gäller såväl individuella insatser som gruppverksamheter.
- Insatser som genomförs i samarbete med andra verksamheter involverar främst BVC och skola, medan samarbete med vuxenpsykiatri och socialtjänstens vuxenenheter är mycket begränsat.
- Det sker en tydlig nedgång av påbörjade insatser under sommarmånaderna.
- Resultatet pekar på behov av nationellt enhetliga benämningar liksom definitioner av insatser och dess innehåll
