Författare: Anders Skogh

PM 7 presenterar övergripande resultat om cirka 3 900 familjebehandlingsinsatser – från verkställighet till återaktualisering.

• Av barnen som följts upp är 52 procent pojkar och 48 procent flickor. Familjebehandling är vanligast som insats för barn i åldern 6–8 år (77 procent) och minst vanlig för den äldsta åldersgruppen (49 procent).
• Åtta av tio familjebehandlingsinsatser genomfördes utan någon manualbaserad metod. Av de manualbaserade insatserna var Tryggare barn vanligast (5 procent).
• Resultatet visar att nästan samtliga (94 procent) familjebehandlingsinsatser verkställdes. Den vanligaste orsaken till att insatsen inte startade var att vårdnadshavare tackade nej.
• Mammor är i betydligt högre grad delaktiga än pappor. Ett undantag är Tryggare barn, där insatsen i hög utsträckning har riktats till pappor.
• Sju av tio barn har inte träffat socialsekreteraren i samband med uppföljning. Dokumentation om anledning till bristande delaktighet saknades i fyra av tio fall. En vanlig anledning är att utföraren har inhämtat barnets åsikter och att socialsekreteraren utgår från denna information vid uppföljning. En annan är att barnet har blivit tillfrågat men inte vill träffa socialsekreteraren.
• Familjebehandlingens innehåll handlar till största delen om att stärka samspelet mellan barn och föräldrar (65 procent). Insatser som fokuserar säkerhet och skydd är betydligt mindre vanliga.
• Positiv förändring angavs i majoriteten av fallen. Samtidigt framkommer brister i dokumentation, särskilt när det gäller riskbedömningar.
• Hälften av insatserna avslutades med motiveringen att målen var uppfyllda.
• En tredjedel av barnen återaktualiserades genom ny anmälan inom 1 till 1,5 år.

PM 6 i NUSO-projektet presenterar den första nationella kartläggningen av öppna insatser inom socialtjänsten, det som efter ny SoL benämns som insatser utan behovsprövning (IUB). Kartläggningen bygger på data från 107 kommuner och visar bland annat vilka grupper som nås och i vilken utsträckning insatserna är planerade med andra aktörer.

Fyra insatskategorier har följts upp: Individuella råd- och stödsamtal för barn och unga, råd- och stödsamtal/familjebehandling till omsorgspersoner, föräldragrupper samt barn- och ungdomsgrupper.

• Resultaten visar att majoriteten av insatserna rör råd- och stödsamtal och familjebehandling till omsorgspersoner.
• Flickor och kvinnor tar del av insatser i betydligt högre grad än pojkar och män. Detta gäller såväl individuella insatser som gruppverksamheter.
• Insatser som genomförs i samarbete med andra verksamheter involverar främst BVC och skola, medan samarbete med vuxenpsykiatri och socialtjänstens vuxenenheter är mycket begränsat.
• Det sker en tydlig nedgång av påbörjade insatser under sommarmånaderna.
• Resultatet pekar på behov av nationellt enhetliga benämningar liksom definitioner av insatser och dess innehåll

NUSO syftar till att öka kunskapen om hur barn och familjer når socialtjänstens insatser. Aktuellt PM handlar om hur faktorer hos barnet och olika utsatthetsmönster påverkar graden av samtycke, hänvisningar och insatser. 

• Samtycke från vårdnadshavare varierar i huvudsak mellan 52–68 % mellan kommuner; samtycke från barn över 12 år mellan 40–61 %.
• Vårdnadshavare samtycker oftare när utsattheten rör barnets eget beteende (70 %) än enbart hemmiljön (51 %).
• Samtycke ökar med barnets ålder och är högre för flickor än pojkar från 12 års ålder.
• Barnets och vårdnadshavares samtycke samvarierar starkt: när barnet samtycker gör vårdnadshavare det i 89 % av fallen.
• Hänvisning till socialtjänstens icke behovsprövade insatser görs ofta vid bristande samtycke till biståndsbeslutad insats. 
• Uppföljning av ett barns situation vid fortsatt oro görs mycket sällan efter avslutad utredning.  
• Endast 32 % av utredningarna leder till biståndsbeslutad insats; vanligast är familjebehandling.
• Flickor med svensk bakgrund får insatser i högst utsträckning (36 %), pojkar med utländsk bakgrund i lägst (27 %).

Resultaten visar att socialtjänsten har svårt att nå barn tidigt, särskilt vid utsatthet i hemmiljön. För att nå målet om en mer tillgänglig, förebyggande och jämlik socialtjänst behövs flera strukturella förändringar och förändrade arbetssätt. 

PM 1 beskriver några första inledande resultat från delstudie 1, som baseras på drygt 21 000 barnavårdsutredningar. Resultaten visar bland annat att

• äldre barn får fler insatser än yngre
• barn med svensk bakgrund får fler insatser än barn med utländska bakgrund
• barn i mindre kommuner får insatser i större utsträckning
• de vanligaste orsakerna till utredning är konflikter i familjen, våld mot barnet eller bristande omsorg
• barns egen kriminalitet framkommer bara i sex procent av utredningarna, men leder till fler insatser
• pojkars utsatthet anses enbart handla om eget beteende i dubbelt så hög uträckning som för flickor.

PM 1: NUSO Delstudie 1 – inledande nationella resultat (PDF, Karlstads universitet)